- Har ni några visor här i huset?

Och jag fick vanligen till svar ett nej och ett gott skratt.

-Ha inte ens jungfrurna några visor?

Åter ett nej.

Ändock släppte jag inte taget, utan bad, så vackert jag kunde, att frun ville vara så innerligt snäll och gå ut i köket och fråga efter om inte jungfrurna hade några gamla tryckta eller skrivna visor i byrålådan.

Frun log, men gick.

Och jag minnes knappt ett enda ställe där icke den alltid snälla frun leende kom tillbaka med både tryckta och otryckta visor.

ur förord - Göteborg den 10 februari 1903 - August Bondeson

Hör min lilla flicka du

Hör, min lilla flicka, du!
Vill du bli min kvinna,
må du kunna häckla hör,
nysta garn och spinna.

Väva, sticka, sy ibland,
maten sparsamt dela,
aldrig korten ta i hand,
icke tok mer spela.

När som vaggan börjar gå,
får du strumpor sticka,
knyta kjortlar, nätta små,
åt vår lilla flicka.

Se på golvet pojken tjock
rider i vår stuga,
se, om då min gamle rock
kan till byxor duga.

Får du draga känger på,
hatt på huvud sätta,
gå att se, hur korna må,
om de äro mätta.

Se, att allt går rätt i lag,
efter äggen fråga,
sila mjölken själv var dag,
gräddebunken råga.

Hålla alla kär´ngar kort,
fast de ödmjukt niga -
tid och stunder ila bort -
veta aldrig tiga.

Vill du bli mig mycket kär,
stek mitt fläsk i panna!
Koka litet söter gröt,
skaffa öl i kanna!

Vill du bli mig hjärtligt kär,
lilla söta flicka,
må du kunna allt det här
båd´ till punkt och pricka.