[tillbaks index] | [text- diktarkivet]


Unga fruntimbers Hushålls- och Dygdespegel

1
Frukta Gud, föräldrar ära,
Vara flitig, vara snäll,
Allt vad som kan läras, lära
Ifrån morgon och till kväll.
Dygden älska, odygd hata
Vara nöjder med sin del;
För sig själv all odygd hata,
Bry sig ej om andras fel.
2
Veta tiga, noga höra,
Sedligt tala och med skäl;
Ej beslag på grannar göra,
Göra litet - görat´ väl.
Tänka först och sedan tala,
Ej förtro sig var och en;
Andras ord ej mycket skala,
Vara snygger, vara ren.
3
Veta värde på de stycker,
Som hon bör nödvändigt ha,
Tycka rätt om det hon tycker,
Orätt ej för riktigt ta.
Veta pruta, veta handla,
Alltid vara flink och nätt,
Vända, ändra och förvandla
Uppå ett förnuftigt sätt.
4
Stöpa ljus, väl ansa dricka,
Se om tappar, svickor, sprund,
Veta sådant allt till pricka,
Ej för knapp och ej för rund:
Akta nycklar, låsen stänga,
Se om eld med varsamhet,
Ingenting ovåligt slänga,
- Hålla tyst med vad man vet.
5
Vinterplagg om våren damma,
Lägga´t in för kråt och mal,
Att man må få gagn av samma
Nästa vinter. Sedan skall
Hon beflita sig att leta
Efter hushållsläke-bot,
Skriva upp vad hon får veta,
Bruka det till skade-mot.
6
Stoppa, väva, sticka, laga,
Räkna, skriva goder hand,
Husbesväret nöjder taga,
Se om kar och tunnors band;
Tättna det, som börjar gistna,
Det som rostar göra rent;
Vattna det som börjar vissna:
Allt i tid och ej för sent.
7
Vad inköpes noga akta,
Det ej stjäls, ej skämmes bort,
Väl för frost, ohyra vakta,
Och att allt sker väl och fort;
Var snabber som en lärka,
Att i huset gå omkring,
Se på allt, ej låta märka;
Alltid göra nyttig ting.
8
Bittid´ upp, när det blir dager,
Kämpa med sitt folk i flit,
Vara först, som arbet tager,
Ropa sen´: gå hit och dit.
Hövlighet mot dem som tjäna,
- Inte vara lika god;
Deras rätt dem ej förmena,
Hålla dem vid lustigt mod.
9
Frihet ej för mycket giva;
Muntra dem som tjäna bra,
Låta dumhet olönt bliva
Men god tjänst belöning ta.
Tydligt läsa, något rita,
Litet bry sig om musik.
Vakta sig att stå på krita,
Vara till förnuftet rik.
10
Lära allt vad hushåll ägnar,
Själv gå med i vad som görs.
Tala själv på sina vägnar,
Bry sig ej om nytt, som hörs.
The, choklad och kaffe dricka
Stjäl bort tiden ganska lätt.
Är det vackert för en flicka;
Som själv bör hushålla rätt?
11
Det till prydnad plägar vara
Och nödvändigt vara bör,
Sådan kostnad bör man spara,
Medels hon det själver gör:
Nipper, rynkor, plymer, kragar,
Halsband, knutar, bjäfs och krus,
Att hon själv det ändrar, lagar,
Och sen måttligt brukar snus.
12
Sällskap bör man sparsamt öva,
Ty de giva nog besvär;
Ja, de plä´ från sysslor söva,
Som till mycken skada är.
Sällan ge och ta visiter,
Vara hövlig: varsamt tal,
Att ej ord, som mycket biter,
Måtte göra hedern fal.
13
Vara munter, glad och rolig,
Aldrig vara a la mod,
Ej snarsticken utan tålig;
Mot den arma huld och god.
Ej i fönstret stå och titta,
Ty hon gör sig därmed fal,
Ej med gärning därvid sitta:
Därav kommer hon i tal.
14
Och om hon sig mycket pryder,
Då hon gäster bjuder in,
Den förbigår, det så tyder:
Se, tillreds är flickan min.
Ej storgapug, skrattkär vara,
Skrika högt i tal, och sen
För var karl att ställa snara,
I vart sällskap välja en.
15
När tvetydligt ord framföres,
Ej sin´ ögon vända kring,
Inga fräcka miner göres,
- Bäst förstå då ingenting.
Ej sin vän strax näbbigt svara;
När påminnes om dess fel,
Heldre blygas, fly sin fara,
Taga av god varning del.
16
Icke låta sig bedraga
Utav tidens lapperi,
Mindre låta sig behaga
Än att vara mycket fri;
För de sina kärlek bära,
och till ingen fatta hat,
Umgås ärbart, åldern ära;
Aldrig lära fåfängt prat.
17
Vackra böcker stundom läsa,
Nyttighet till minnes skriv.
Aldrig någon hastigt snäsa,
Bruka dygdigt tidsfördriv,
Tärning, kort och dylikt spela
Giver lättjan mera rot;
De som görat, säkert fela,
Vanan sällan kan få bot.
18
Lära brygga, baka, bränna,
Mälta, färga tvätta väl,
Veta sig i spisen vända
Intet göra utan skäl;
Sylta, salta, sjuda, steka,
Spinna, nysta, häckla, sy;
Och i stället för att leka,
Sig med nya sysslor bry.
19
Ärbart klädder gå i kyrka,
Sitta sedig, höra till;
Skaparn utan skrymtan dyrka,
Undgå den, som skvallra vill;
Sällan uppå giftas tänka:
Bättre att hon bedja kan
I sin tid att Gud må skänka
Henne en förnuftig man.
20
Sedan lärd och länge övad
Uti hushålls ädla vett,
Skall hon finna oförtövat
Hennes bröllop bli tillrett.
Mellertid må alla skåda
Varje dag hur de se ut:
Sådant vill jag könet råda.
- Och här tar min visa slut.

Utgiven 1754
[topp]
[tillbaks index] | [text- diktarkivet]