[text- och diktarkivet]
[tillbaks]
[Carl Michael Bellman Mästaren]

Carl Michael Bellman Mästaren

text: Dr Ernst Meyer

Carl Michael Bellman Mästaren

Den gryende oppositionen mot upplysningstidevarvets ensidiga smak spåras i Sverige redan i de Bellmanska sångerna. Dels parodieras här den franska smakens uppstyltade idealism med dess teatraliska grandezza, därigenom att Bellman låter sina försupna ordensbröder antaga de klassiska hjältarnas högtravande språk och later, dels framställer han en äkta, osminkad naturmålning mot den förra riktningens fadda herdemanér, dels - och häri ligger hans förnämsta styrka - skapar han personer av verkligt kött och blod, förfallna och försupna individer av samhällets drägg - det är sant - men icke dess mindre levande och gripna ur verkligheten.

Någon allvarlig opposition kunde den Bellmanska sången dock ej bliva. Bellman själv drömde troligen aldrig ett ögonblick om den poetiske reformatorns svårförvärvade lager. Hans sång sprang frisk och naiv ur ett överflödande rikt sångarhjärta, men någon lust att tvinga sin uppfattning på andra ägde han ej, liksom han nog aldrig insåg, att hans diktning till dess grund var väsentligen skild från tidevarvets högtidligen proklamerade smak. Hans dikt var också endast hans egen. Ingen annan kände hemligheten av dessa toner, och hans efterföljare kunde väl imitera hans grovheter och fel, men den gratie som vilade över skaldens skildringar, även av de vildaste, bacchanaliska orgier, den kunde ingen annan än mästaren själv framlocka.

[topp]
[text- och diktarkivet]
[tillbaks]