Fersenska mordet

Räfvarne
text: Bengt Johan Törneblad

Källa: Gardar Sahlberg
Fersenska mordet
Hur kunde det hända?
Bonniers 1974

Fersenska mordet 20 juni 1810 Den nya kronprinsen Carl August kommer till en politisk delad stad, Stockholm. Gustavianerna kallas de högadliga som motsatt sig valet av den danske prinsen, som står mot 1809 års män som sitter i regeringen i konungariket. Kronprinsen är ungkarl, före detta yrkesmilitär. Ingen vana av ett hovliv. Han gick snart ut i staden och besökte spinnhus och sjukhus. Han blev snabbt populär bland stadens borgarskap. Gustavianerna föraktade dock kronprinsen, kallade honom för bondeprinsen eller pöbelprinsen.  Av ansiktsfärgen att döma syntes det att han inte var helt frisk. Kronprinsen led av svåra magplågor. I maktkampens Stockholm spreds ryktet att någon blandade in gift i maten. Denne någon var Gustavianerna. I maj månad 1810 reste kronprinsen till Skåne. Följet var tvingade att kalla på kronprinsens utsedda livläkare på grund av upprepade magplågor. Livläkaren, en Rossi, italienare och Gustavianernas man. Vid en manöver i Skåne föll kronprinsen från hästryggen och inom några timmar var han död. En slarvig obduktion ufördes. Misstankarna för ett giftmord fanns då med i bilden. Men det bestämdes att dödsorsaken var ett slaganfall. Efter ytterligare en undersökning skrevs en, som det skulle visa sig, olycksalig rapport, som missförstods av kungen och regeringen. Rapporten tolkades felaktigt att ett giftmord inte kunde uteslutas.  Den felaktiga informationen spreds ut bland Stockholms borgare och talet om en giftblanderska, en högfärdig markis, och en italiensk kirurg hördes på gator och krogar. Torsdagen den fjortonde juni i nr 22 Nya Posten kunde man läsa fabeln Räfvarne. Ingen författare angiven men Bengt Johan Törneblad anses vara upphovsmannen. Och den 20 juni skulle hämnden för giftmordet ske, då vagnen med kronprinsens döda kropp skulle föras in till Stockholm med följe av bland annat Riksmarskalken Axel von Fersen. De som satt i makten, revolutionärerna, 1809 års män, hade inte gjort rent hus med Gustavianerna. Den högfärdige Axel von Fersen var som sagt riksmarskalk. Den frispråkiga drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta, hon var inte tyst om åsikten att ett återinträde som  kronprins, den avsatte Gustavs son, var den bästa lösningen. Drottningen var även allierad med den av Stockholms borgarskap avskydda, rävinnan i fabeln, Grevinna Sophie Piper, född von Fersen. När Stockholms borgarskap den 20 juni såg von Fersens eleganta vagn i kontrast mot kronprinsens enklare likvagn, var hämndens timma slagen. Axel von Fersen slets ur vagnen och massakrerades till döds. Den sjuklige gamle kungen Karl XIII hade tidigare på dagen gett order om inget våld mot folkmassan fick ske från de vakthavande. De vakthavande, det vill säga redskapet denna dag för 1809 års revolution, såg passivt på, när den främste Gustavianen mördades. Men - Stockholms borgarskap fick inte nog. Mera blod. De skulle gå vidare, giftblanderskan Piper, italienaren Rossi, före detta överståthållaren af Ugglas. Faran var stor att borgerskapet skulle fortsätta revolten, och då mot 1809 års män, som Adlercreutz.  De som hade makten kände att marken började darra.  Nu måste man sätta hårt mot folkmassan. Skarpa skott kom till användning. Revolutionen varade bara en dag. *** En ny kronprins måste väljas snart - och på tur stod den döde prinsens bror. Ryssland ville ha den avsatte konungens son. Danmarks  kung ville även bära Sveriges krona. Men - kungamakaren Baron Carl Otto Mörner hjälpte till med valet av en fransk marskalk.  Den svenska Armén drev även den på valet av den franska marskalken med motiveringen att Sverige behövde en stark kraft som kung. Och än i dag sitter ätten Bernadotte på tronen. Ett direkt resultat av den blodiga händelsen den 20 juni 1810.

[topp]

Joseph August Lambert född 1776, son av concertmästaren Pierre Joseph Lambert. Elev vid Kongl. teatern 1787. Uppträdde flera gånger inför Gustav III, t. ex. i det å Haga slott d, 13 dec. 1787 spelade tillfällighetsskämtet "Några mil från Stockholm",  och visade ovanligt lyckliga anlag för skådespelarekonsten, men fick, "till följd av sin brist på stadga", icke anställning vid kongl. scenen. Bland hans förnämsta roller å Djurgårdsteatern nämnes Jeppe på Berget. I en recension från 1804 säges om honom, att han "framkallar muntra löjen genom de komiska rollerna, som äro honom så alldeles egna." Hans lön vid nämda teater utgjordes 1810 - enligt uppgift i mantalsförteckningen för s. å. - 200 rdr b:ko.

Såsom en av de främste deltagarna i folkupploppet vid greve Axel Fersens mord d. 20 juni 1810 blev Lambert, genom K. M:ts utslag d. 21 nov. 1811, dömd till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd,

emedan han bland den å Riddarhustorget sammanskockade menigheten genom sina åtbörder och tal utmärkt bifall av folkets laglösa förhållande, sökt från dem avlägsna föreställningen om brottsligheten i deras företag och, med uppvisande av sin blodiga halsduk, yttrat sig vilja förvara densamma till minne av dagens händelser, samt därigenom underhållit de även sedermera fortsatta oordningarna.

Efter detta kunde Lambert, oaktat sin ovanliga skådespelaretalang, aldrig mer erhålla engagement i huvudstaden, varifrån han dessutom i många år var portförbjuden.

År 1813 var han vid C. G. Lönnboms trupp, därpå vid Bonuviers teater i Finland och J. A. Lindqvists i Göteborg samt var från 1823 till våren 1830 föreståndare för eget sällskap (bland vars medlemmar bl. a. var den sedan av Blanche odödliggjorde Sjövall), varefter han var anställd vid magister Berggrens trupp. Han dog i Stockholm d. 4 september 1837. Gift d. 2 november 1820 i Björneborg med skådespelerskan Rebecca Jacobson (död i Ronneby i början av 1850-talet).

text: Birger Schöldström Brokiga bilder Huldbergs bokförlag 1892

[topp]

Räfvarne

kommentarer