[text- och diktarkivet]
[tillbaks]
[Haga]

Haga

text: M. J. Crusenstolpe

Fjäriln vingad... i midi format

Haga

Junimånens späda skimmer gläntade fram mellan de täta flockarna av gran och fur, vilka på norra sidan utgöra den tjusande Hagaparkens förposter, och genom vars anspråkslösa grind, gent emot värdshuset Hagalund, konungen med sitt följe anlände från Ulriksdal. Det tvetydiga ljus, som darrade över nejden, gav ett nattstyckes milda anstrykning åt tavlan, som utvecklar sig, där den vilda barrskogen slutar. Dessa dälder, varest ögat med vällust dröjer, och vilkas gröna sammetsmatta naturen frikostigt virkat med tusentals brokiga blomster, voro före Gustavs tid endast otrevliga sandgropar. Dessa täcka kullar, vilkas täta lövskog  på en städad mark bjuder vandraren svalka och slummer, voro före Gustavs tid kala, eller bevuxna med skräpiga buskar och snår bland oländiga moras och på en stenbunden jordmån. Nu, med nattens smekande fläktar, hälsade fostren av ett osvikligt skönhetssinne sin far, sitt hägn, då han i deras menlösa famn sökte en sen vila. Hon vinkade från hans kungliga villa, i ädel stil, smakfull, spänstig, fri och lätt: den vita, italienska byggnaden på den öppna, gröna planen, mellan lummiga träd och doftande blomsterland, låg där, som en brud i sitt nattlinne på bröllopsbädden, men med rosor och myrtenkrans kvar i flätorna av sitt hår, medan brytningen av månljuset mot fönsterrutorna gnistrade som diamanter i brudens halskedja. Bakom slottet blänkte mellan alarne den förtrollande Brunnsvikens spegel, hägrande de leende stränderna av Haga och Bellevue parker, som utgrena sig på ömse sidor om det lilla, inbjudande, mycket besökta värdshuset Stallmästaregården. Längre bort skymta Albano och Kräftriket, med landsvägarna slingrande sig, dels utåt stranden till Ålkistan och Stocksund, dels inåt Djurgården över Ladugårdsgärdet, förbi den romantiskt vilda trakten kring Ugglevikens bekanta källa. Månans rädda strålar undanstucko sig nu, vid konungens ankomst, mellan Hagaparkens svagt susande, nyss utspruckna löv, och det väna himlaklotet kastade en lång strimma av glittrande silver över fjärdens mörkblå, vattrade sidentapet.

Hänförd av detta naturuppträde, befallde konungen, mot sin plägsed, kusken köra saktare. "Skönt," utbrast Gustav och pekade runtomkring sig, "härligt, gudomligt!"

"Verket har länge prisat sin mästare och nu prisar mästaren sitt verk," svarade Ehrensvärd, vars smickrande hänsyftning föll konungen på läppen.

"Det har också, min själ! kostat ers maj:t vackra summor," tillade Munck, med en så isande likgiltighet, att svärmeriets förtrollning i ögonblicket löstes, och konungen, otålig, lät påskynda farten.

"I sanning, kära Munck," tog Gustav med mulen blick till ordet, "lukten av dukater tycks vara dig angenämare än det finaste rosendoft."

"Ers maj:t har alltid rätt och slår ständigt huvudet på spiken," svarade, med en självförnöjt skratt, den snillefattige gunstlingen, troende sig hava sagt en fyndig artighet, under det konungen rynkade ögonbrynen och bet sig i läppen av förtrytelse; ty det stack hans fåfänga att Ehrensvärd var vittne till den kunglige smekungens dumhet.

De arma hästarna fingo umgälla monarkens sinnesstämning. "Fortare! Fortare!" ropade han. Det var knappt möjligt. De nästan skenade, blödande för livkuskens piska och spannridarens vassa sporrar. Efter några minuters förlopp stannade vagnen vid sommarpalatset och Gustav hastade till sängkammaren.

Följande morgonen vaknade konungen vid sång, vartill knäpptes på en mandolin. Han lät kammarpagen draga upp rullgardinen och efterse, varifrån ljudet kom. Bellman och Lidner sutto på en liten holme, gent emot konungens fönster. Den förre sjöng:

Fjäriln vingad syns på Haga,
mellan dimmors frost och dun,
sig sitt gröna skjul tillaga,
och i blomman sin paulun;
minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt.

"Det är Bellman, som sjunger, ers maj:t. Den andra långa, skrangliga skepnaden med den stora näsan känner jag icke; men han ser ruskig ut, och klädseln är mer än tarvlig."

"Aha! jag gissar: det är Lidner. Ring på kammartjänaren; jag vill stiga upp."

Löpningarna på mandolinen upphörde och sången fortfor:

Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan;
längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall,
än från den graniten hamrar,
än från yx i björk och tall.

"Ah nej! inte den där klädningen. Jag vill ha nattrock och tofflor; men fort!" I ögonblicket, ers maj:t."

Se Brunnsvikens små najader
höja sina gyllne horn,
och de frusande kaskader
sprutas över Solna torn;
under skygd av välvda stammar,
på den väg man städad ser,
fålen yvs och hjulet dammar,
bonden milt åt Haga ler.

Konungen, insvept i en nattrock av sidentyg, öppnade helt sakta sitt fönster, ställde det på glänt och drog fram en grön taftsgardin, bakom vilken han tog sin plats.
Emellertid hade denna rörelse i konungens sängkammare ej undfallit de bägge skalderne, sittande på holmen. Bellman till och med höjde rösten, då han slöt sålunda:

Vad gudomlig lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man hälsad av sin sköna,
ögnas av en mild monark!
Varje blick hans öga skickar,
lockar tacksamhetens tår;
rörd och tjust av dessa blickar,
själv den trumpne glättig går.

"I dag kväder du, kära Kalle, så att änglarne spritta av fröjd," utbrast Lidner, när Bellman slutat, "men bra torr i halsen måtte du vara av det myckna sjungandet. Min ökända medlidsamhet gör, att jag just tycker min egen strupa lida av torrhet, som besvärar din. Se här! låtom oss taga en klunk, eller par!"

Lidner tog upp ur fickan en liten flaska, räckte den åt Bellman, som först drack. När denne återlämnat flaskan, tömde Lidner i botten vad som fanns kvar. Därefter sjöng han på en känd viston:

"Fåglarne, födde att älska och sjunga,
hasta till källan och läska sin tunga;
vattnas ej trädet, man fruktar dess lott:
Allt i naturen förgås utan vått.
Och jag, som är mänska - jag skulle ej dricka?
Drar själva solen ej vätskor till sig.
Leve kung Gustav, jag själv och min flicka!
Kung Gustav för alla: min flicka för mig."

Konungen drog igen fönstret. De bägge skalderna började en överläggning om, var de skulle intaga sin frukost. De bestämde sig för det lilla trevliga - lantligt trevliga - Norrbacka på höjden, vid början av Solnaskogen, såsom det minst dyra; ty deras "poetiska omständigheter" - ett uttryck, som Bellman själv vid ett tillfälle nyttjade om sina tillgångar - medgåvo ej att göra stora omkostnader.

Just när de voro i begrepp att gå, kom baron Ehrensvärd från slottet och gick dem till mötes.

"Hans maj:t," mälte kammarherren, "som förnummit herrarnes avsikt att dricka dess skål, vill, att det må ske på ett sätt, värdigt sitt höga föremål. Till herrarna bägge har jag därför fått befallning att överlämna dessa 25 specieriksdalrar, med tillsägelse, att hovsekreteraren Bellman skall förvalta dem för herrarnes gemensamma räkning."

De bägge skalderne tackade så, som läsaren torde kunna föreställa sig.

"Värdes likväl ursäkta," tillade Bellman, "att jag erinrar herr baron om ett litet misstag: jag är icke hovsekreterare, utan blott sekreterare vid Nummerlotteriet.

"Vår store monark nyttjade just de ordalag, jag haft det nöjet att upprepa. Han har till gåvan i penningar åt herrarne gemensamt lagt ett vedermäle av sin bevågenhet särskilt åt herr Bellman, att betyga sin nådiga välbehag, för det ni nyss så målande besjöng hans maj:ts vackra Haga. Då konungen täckts benämna er hovsekreterare, är ni det också i samma ögonblick."

Bellman förstummades i början av överraskningen. Lidner - den tygellösa, men godhjärtade naturmänniskan - gladde sig som ett barn, ej mindre åt penningarna, än åt den utmärkelse, som nu särskilt vederfors hans vän. När Bellman återhämtat sig, begärde han få tacka sin höge välgörare; men Ehrensvärd svarade, att konungen, som förutsett denna anhållan, yttrat sig vilja bifalla den vid ett annat tillfälle. I dag hade hans maj:t ej tid.

Ehrensvärd återvände till slottet och de bägge skalderna hastade, i den mest upprymda sinnesstämning, till Norrbacka.

[topp]
[text- och diktarkivet]
[tillbaks]